I lördags gick vi ut och åt på Voyage. Det var buffé och när jag står och ska ta sås ur en kastrull råkar jag välta ett lock så att det låter lite. Jag ser att det står någon bakom mig, så jag vänder mig om lite snabbt och kollar. När jag vänt tillbaka blicken till såskastrullen tänker jag "honom kände jag igen" och vänder mig om igen. Får då ett brett leende av självaste Martin Stenmarck som är där och käkar med sitt band. Jag går tillbaka till bordet och berättar för Josefin och lite senare går vi fram och säger hej till en snäll Martin.


Lyckades få den där inte så charmiga mitt-i-en-blinkning-minen på bilden, så den gör sig bättre sådär.

Puss & Kram!