Hösten? Vart tog den vägen? Jag som älskar hösten, att gå ut och fota alla härliga färger och samtidigt njuta av den klara luften som ersätter sommarens kvava. Det hann jag aldrig göra, det kändes som att löven hade fallit till backen innan jag hann reagera. Det kan ha berott på för många tankar i huvudet också.

Nu fick vi vinter istället, inte riktigt lika uppskattad som hösten av mig. Höstdagar kan göra mig riktigt pigg och glad, medans dessa mörka, slaskiga dagar bara gör mig deppig. Kombinationen av dem här mörka dagarna och ett fullproppat skolschema är inte den bästa.

Igår gick jag runt med gråten i halsen hela kvällen, utan att riktigt veta varför. Jag antar att den där röda perioden av månaden är påväg och då blir småsaker plötsligt dubbelt så stora. Till exempel så kan jag irritera mig så grymt mycket på hur människor kan bete sig riktigt illa utan att verka ha minsta lilla antydan till dåligt samvete för det, men alla är väl olika. Vad som inte är okej alls för vissa, är helt okej för andra.

Tillslut var jag så trött att jag tappade bort tankarna och bara slocknade. Jag sov djupt och drömmde en helt underbar dröm. Precis som för att kompensera för den dåliga känslan som spökat i kroppen under kvällen. Det är konstigt det där med drömmar. Vad kommer allt ifrån? och hur kan en dröm göra att man blir varm i hela kroppen? Det är fint att dem finns iallafall, dem små underliga drömmarna.

Jag behöver något nytt och spännande i mitt liv just nu, något i stil med drömmen jag drömde.


Den kan vara rätt så fin den där vintern också.
Ta hand om varandra i vintermörkret!