little miss sunshine

Idag när solen kikade fram ur dimman blev jag glad. Eller nej, helt ärligt så var det inte förns jag travade hem från skolan som jag la märke till det på riktigt.

Jag gick där med huvudet fullt av en det ena, en det andra och så fick jag syn på ett ställe där solen skickade några strimmor ljus mellan två hus. Det var just ett sådant tillfälle som man önskar att man hade kameran hängandes runt halsen. Det hade jag inte. Så jag gick vidare och var glad ändå, för vem blir inte det när solen skiner och himlen är blå? Konstigt det där, vad några solstrålar kan göra med humöret. Härligt.

Bamsekram!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0