Nämen tja! Jag har haft en supergrym helg vet ni vad. I fredags bjöds det på våfflor här hemma till de kära gästerna som kom och firade mig. Fina presenter fick jag också tänka sig. Sen följde jag med kusin på fest, vilken i och för sig inte var sådär väldigt rolig. Aha, sen då? På lördagen vaknade jag av skönsång och runt 6 snåret åkte jag iväg till morbrors invigning för att agera bartender med Josefin och Frida och jag måste säga att vi var grymma! Även där såg morbror till att jag fick höra lite mer skönsång. Efter ett par timmar knallade jag iväg till bussen och där trodde jag att jag skulle möta mina kära vänner Ronja och Elin, men nej då fick jag ett sms där det stod att dom inte hann med bussen men skulle bli skjutsade om en stund. Jaha, nehe tänkte jag. Då åker jag väl hem och fixar lite tills dom kommer då.
Så till det bästa nu då: När jag kommer till parkeringen och tittar upp mot mitt fönster ser jag att lampan, som mamma hade låtit vara tänd när vi åkte, är släkt. Fortfarande ingen reaktion. Aha, den har väl gått sönder. Så när jag ska sätta nyckeln i låset hör jag ett skratt inifrån och när jag öppnar dörren hoppar dom fram. Mina underbaringar. Då har dom fått nyckel och gått in och fixat mat och tårta och tänt ljus och fixat. Någon där i hallen blev väldigt lycklig ska sägas.

Även idag har jag blivit firad. Av pappa, Ann och farmor den här gången. Mysig fika hos farmor och sedan god middag på tandori. Nöjd tjej.


Jag möttes alltså utav dessa i dörren, haha tokfior! (bilden har dom knäppt av själva)